Klorering av dricksvatten eller processvatten är en desinfektionsmetod där klor eller klorföreningar tillsätts i vattnet för att eliminera skadliga mikroorganismer såsom bakterier, virus och parasiter. Syftet är att göra vattnet säkert att dricka eller använda i industriella processer genom att förhindra vattenburna sjukdomar och kontaminering.
Hur fungerar klorering?
När klor tillsätts i vattnet reagerar det med organiska ämnen och mikroorganismer, vilket leder till:
Oxidation: Klor bryter ner cellväggarna hos mikroorganismer och förstör deras inre funktioner.
Desinfektion: Dödar eller inaktiverar patogener som kan orsaka sjukdomar som kolera, tyfus och dysenteri.
Restverkan: Klor ger ett kvarvarande skydd i vattenledningarna och förhindrar återväxt av bakterier.
Vanliga metoder för klorering:
Gasformig klor (Cl₂): Effektiv men kräver noggrann hantering på grund av dess giftighet.
Natriumhypoklorit (NaOCl): Flytande form som är lättare att hantera och används ofta i mindre vattenverk.
Kalciumhypoklorit (Ca(ClO)₂): Pulverform som är stabil och har lång hållbarhet.
Klordioxid (ClO₂): Kraftfull desinfektionsmedel som är effektivt mot biofilmer och smak- och luktproblem.
Fördelar med klorering:
Kostnadseffektiv och lätt att implementera.
Ger en långvarig desinfektionseffekt.
Effektiv mot de flesta patogener.
Möjlig att kombinera med andra reningsmetoder som filtrering.
Nackdelar med klorering:
Kan bilda biprodukter såsom trihalometaner (THM) och haloättiksyra (HAA), som kan vara skadliga vid långvarig exponering.
Kan påverka smak och lukt på vattnet.
Vissa mikroorganismer, som Cryptosporidium och Giardia, är resistenta mot klor i sina cystformer.
Användningsområden:
Kommunal vattenförsörjning.
Livsmedelsindustrin.
Simhallar och spa-anläggningar.
Industriella processer där vattenkvalitet är kritisk.
Sammanfattningsvis är klorering en av de mest använda och pålitliga metoderna för vattenrening, men det är viktigt att hålla en balanserad dosering för att minimera risker och bibehålla vattenkvalitet.
Varför pH är viktigt vid en fri klormätning
När klor (Cl₂) tillsätts till vatten bildas hypoklorsyra (HOCl) och hypokloritjon (OCl⁻). Termen "fritt klor" avser kombinationen av Cl₂, HOCl och OCl⁻ som finns i lösningen. HOCl är den dominerande biocida agenten, det vill säga det ämne som "dödar" de patogener som kan finnas.
Alla amperometriska mätningar av fritt klor mäter enbart förekomsten av HOCl. HOCl reduceras på mätningselektroden, vilket genererar en ström som instrumentet översätter till en koncentration av fritt klor.
Systemets pH avgör vilka ämnen som finns och i vilka proportioner, vilket illustreras i diagrammet.
Vid ett pH över 8 finns en mycket liten mängd HOCl i lösningen, vilket gör amperometrisk detektion av fritt klor till en mer utmanande process.
Vid pH = 7 består blandningen av cirka 77 % HOCl, vilket är idealiskt för mätning. Vid pH = 8 består blandningen av cirka 25 % HOCl. Vid pH = 9 består blandningen av endast cirka 3 % HOCl. Mätningar vid detta pH-värde kommer att vara utmanande och kräver rätt utrustning.
Vi har experterna som guidar dig till rätt produkt!
